Sen ett tag tillbaka har Semlan älskat att läsa själv. Hon sätter sig med bok och läser högt ur minnet. Den här veckan har även Nena börjat med samma sak. O va gulligt det låter! De är som allra sötast när de sitter tillsammans och Semlan läser för Nena och hon ser så nöjd ut och skrattar till ibland. ♥

 

Barnen saknar sin bästa vän... och jag saknar min. ♥

Semlan och Nena gjorde var sitt pyssel till henne. En liten teckning som de både målade och satte klistermärken på och så hjärtan i lufttorkande lera som de fick måla.

 

Det är nu Nenas nya favorit ord som används flitig. Till frukost tog hon själv smörkniven och skulle bre sin smörgås, "kan" säger hon och brer på en stor klump smör. Sedan har vi pysslat lite med klistermärken, "kan" säger hon igen och ser så stolt ut samtidigt som hon tar loss klistermärkena helt själv. Min stora lilla flicka! <3

 

Vi var ute mitt på dagen i den stekande solen. Något som kan vara svårt är att välja kläder som passar när det är riktigt varmt. Idag hade Semlan på sig sina stora pösiga och supertunna kläder från Pompdelux. Deras kläder är otroligt svala och även stora och luftiga istället för tajta och åtsittande, annars blir det bara mer svettigt. Jag har hellre på barnen tunna långärmade kläder, för att skydda ifrån solen, än att ha på de så lite som möjligt, idag blev det dock t-shirt ärmar på förmiddagen och långärmat på eftermiddagen.

 

 

Min barn lär sig två språk, något som jag är mycket tacksam för! Jag ser bara fördelar. Vi försöker att hålla det andra språket vid liv och lära de på alla möjliga sätt. En sak som hjälper en hel del med att bygga upp ordförrådet är att det finns så många apps till iPad där barnen klickar runt och lär sig massor. Det finns ju även en hel del att låna på biblioteket. Böcker tycker jag är mycket bra men det finns ju även klipp eller kortfilmer man kan hitta på internet.

Svenskan är dock det språk som de kan bäst och pratar mest, men det är ju inte så konstigt med tanke på att de spenderar den största tiden tillsammans med mig och att svenskan finns överallt i samhället. Men på senare tiden har de börjat prata mer och mer utav det andra språket och Semlan pratar det till och med ibland med Nena och det är så gulligt! Vi köpte även ett pussel med alfabetet och det har gjort att Semlan har lärt sig det snabbt.

 

Någon mer som har flerspråkiga barn eller kanske själv är flerspråkig?

 

Min dotter har kommit in i en period där hon kastar saker mot andra. Jag skriver period, för att det mesta kommer i perioder som sedan går över, men sätter man inte stop för det och visar att det inte är ok så kan det troligen fortsätta. Jag har till exempel fått gå hem med henne när vi varit borta på grund av att hon kastat saker. Det svåraste tycker jag är att lista ut varför hon gör det, hon gör det framför oss, när vi inte är där, när hon leker, när hon inte leker. Jag vill gissa på att hon vill få kontakt och vi försöker visa henne hur man gör och då funkar det utmärkt... tills nästa gång. Hon är liksom inte arg när hon gör det utan verkar glad. Det som också är otroligt frustrerande är att hon verkar inte förstå att det gör ont och det känns inte som att man når fram riktigt när man pratar med henne direkt efter händelsen. Däremot så pratar vi mycket om det dagarna efter och då verkar hon förstå bättre. Jag försöker förklara det på hennes nivå och använda ord som att det andra barnet kan gå sönder etc. och det verkar funka bättre. Hon är för övrigt väldigt lugn och mysig och älskar att kramas och allt sånt.

Är det någon som har barn som gjort liknande? Hur hanterade ni det, vad blev resultatet, hur länge varade den här bråkiga perioden? Jag behöver alla tips och råd jag kan få!

Ibland undrar man varför man ens bryr sig om att städa när barnen är vakna... I eftermiddags hade jag lite att torka undan i köket och självklart ville barnen då vara där och pilla på allt. Jag föreslog glatt att de kunde ju gå till vardagsrummet och kasta lite boll med varandra. Det verkade som ett bra förslag för båda barnen skyndade dit. Perfekt! Men såklart så fanns det en miljon saker på golvet, så jag plockade snabbt ihop legot medan barnen faktiskt hjälpte till(!) och flyttade sedan på trehjulingen som också stod mitt i rummet, ja inte på sidan, mitt i! "Nu kan ni kasta boll utan en massa saker ivägen!" sa jag medan jag gick för att hämta bollarna. Vände mig om och ser Nena hälla ut allt lego på golvet igen, samtidigt som Semlan kommer incyklandes på trehjulingen. Jaha....

Nena frågar om allt i böckerna hon bläddrar i, hon pekar och säger "mh" så sär gulligt frågande. En gång pekade hon på en bild och min man som skulle svara, tittade inte så noga och sa att det var ett äpple. Nena sa ett bestämt "mh!" medan hon pekade på samma bild igen. "Äpple" fick hon till svar. Man hörde riktigt hur arg och besviken hon blev och fortsatte peka, gnälla och hoppa upp och ner så där otåligt. Jag tittade igen på bilden och ser att var ju en ballong! Vi bekräftade det och sa "ballong" varpå hon blev lugn och vände blad...

Visst är det underbart att kunna bestämma själv! Ingen annan som mer eller mindre tvingar dig till saker. Spelar ingen roll vad det är, att själv kunna bestämma och kontrollera situationen är en härlig känsla, inte minst för barn! De som annars har någon som gör valen åt de uppskattar verkligen när man låter de välja och bestämma, även om det bara handlar om något litet, till exempel att bestämma vilka kläder man ska ha på sig. Så här kan det se ut när Semlan väljer kläder när hon ska ut och leka i sanden.

Min lilla älskling har röda prickar på hela kroppen. Det ser inte bättre ut än att hon har fått vattkoppor! Stackars liten, det verkar jobbigt även om det inte tycks klia. Nätterna är värst, hon vaknar ju fortfarande en del men nu när hon ska somna om så tar det jättelång tid och det är mycket jobbigt. Jag hoppas det ska gå över snart! Går även och väntar på att Semlan ska få det, men inget har dykt upp än.
Info om vattkoppor finns här.

För en stund sedan hörde jag Nena gnälla riktigt ordenkligt och gick för att kolla vad barnen gjorde. Kom in i vardagsrummet och ser Nena sitta på golvet med ett stort pussel över sina ben och på pusslet sitter ingen annan än Semlan! "Jag sitter på Nena" säger Semlan så glatt och ler. Jag blir lite chokad över hennes reaktion och tar bort henne samtidigt som jag utbrister "Är du galen? Hon får ju ont!" Semlan tittar lite surt på mig och säger "Säg inte galen. Tuppen gal!"

Kämpade för att hålla mig för skratt medan Nena traskade iväg som om inget hänt...

Idag var jag på en kurs om hjärt och lungräddning för barn som anordnats av Civilförsvaret. Mycket lärorik och intressant! Det är något varje förälder bör gå. Vi fick själva göra olika övningar på en docka och man måste faktiskt vara mycket starkare än vad jag trodde, så det var bra att man fick prova så att man vet hur man ska göra. Det var många mammor och många barn där och trots att mina egna knappt ville släppa taget om mig så gjorde jag mitt bästa för att vara koncentrerad och delta i övningarna. Mycket lärorikt!

Idag var en riktig trots dag. Semlan skulle absolut göra tvärt emot mig hela dagen! Det började redan på morgonen när jag kom in i hennes rum och möts av; pappa sa jag! Följt av att hon vägrade äta frukost och skulle bara göra en massa saker innan, komiskt nog ville hon dessutom läsa jag ska bara boken... Sedan ville jag gå ut och åka pulka, det skulle ju i alla fall bli roligt! Men vägen dit var lång, det tog oss kanske en timme att klä på oss, för hur kul det än var att gå ut, så verkade det bara lite viktigare att inte göra som mamma ville. Väl ute gick allt jättebra! Det var jag tacksam för.

När vi sedan kom hem så fortsatte trotset och göra tvärt emot allt, vägrade äta mat, åt sin systers istället, vägrade byta kläder och det ena efter det andra...

Min mamma påstår att hon aldrig sett kladdigare barn än mina när dem äter. Hur är det möjligt undrar jag, hon arbetar dessutom på förskola, småbarnsavdelningen. Men visst blir dem rejält kladdiga. Innan Semlan och Nena var över året så såg det ut som att dem bokstavligt kastat all sin mat i golvet och dessutom simmat runt i den. Inte så roligt för mig som fick torka, började avsky ris vid det tillfället, men sånt går över och man kan ju inte sitta och torka av dem varje sekund, både dem och jag hade blivit galna.

Är mina barn unika kladdisar, eller är dem ganska normala?

Jag skrev tidigare ett inlägg om vilka smycken jag tyckte om från Rosaprickar.se, bland annat ett glass halsband, men var lite orolig att Semlan skulle äta upp den… Och mycket riktigt, hon såg bilden idag och sa direkt ”Jag vill äta denna.” jag svarade med att det är ett halsband. Hon tittade på mig och på glassen, ”Jag vill äta denna.” sa hon igen och såg så glad ut!
Can you blame her…  den ser riktigt smaskig ut!